Det är farligt att jobba med fakturor. Eller ja. Det kan åtminstone vara extremt smärtsamt lite då och då. Jag och mina grovjobbarhänder. Ugh ugh.
Torsten. Flipp och flopp. Flinck.
Mediavärlden har varit som ett kokande hav av åsiktsuttryck. Den verbala dialogen har kastats om till något slags twitterhagel. Det är lätt att sitta och tycka saker bakom sin mobiltelefon, och ibland kan jag undra en aning om vår kommunikationstillgänglighet ibland går lite för snabbt. Så pass för snabbt att man har hunnit kommunicera sin synpunkt innan man knappt visste att man hade någon.
Saker blir inte så genomtänkta. Åsikter blir mer uttryck av känslolägen än vad dem blir genomtänkta faktabaserade åsikter som man sedan kan stå för.
Jag håller med Alex Schulman om faktumet; ”En hand på en rumpa är en hand på en rumpa”.
Det går liksom inte att debattera emot då meningen är lika sanningsbaserad som uttrycket ”En cirkel är rund”. Men sen då?
Ja. Det var oerhört klumpigt. Och onödigt. Och missriktande för en man som annars står för åsikten ”anti sexualisering av kvinnor.”
Problemet är väl som sådant, att handen på rumpan hade en helt annan avsikt än vad rumpan i sig mottog. Avsikten i detta fall är ej det väsentliga.
Vad som dock är väsentligt är mottagandets upplevelse av det hela. En man som skickar tio röda rosor varje dag till en kvinna som ej vill ha honom och bett honom att upphöra med detta, anses vedervärdig. Även om rosor är vackra.
Så, handlar det verkligen om en hand på en rumpa?
Egentligen inte.
Egentligen handlar det om ett samhälle där sexualiseringen skadat kvinnor i århundraden. Det handlar om en upprepning av ett beteende, vare sig avsikten i detta fall var annorlunda än vad barägaren på 1800-talets var. Det går inte att komma ifrån.
Jag tycker inte att Torsten Flinck är vedervärdig.
Men extremt korkad i detta avseende. För här handlar det inte om att rosor är vackra, eller om att ha en korrekt kvinnosyn (vad nu en sådan är), utan om ett uttryck som inte är rättfärdigat eller okej. Det handlar om att man utsätter en annan människa för någonting som denna ej gått med på. Det är inte bara Torstens hand det hela handlar om.
Det är även Ginas rumpa som florerar i media, vilket jag kan tänka mig är ungefär lika förnedrande som själva mötet med en oförberett placerad hand.
Så. Kan vi ta tillbaka debatten till grundproblemet; Ojämnställdhet.
Och lämna stackars Gina´s rumpa i fred.
Jag tror att den har fått mer publicitet än vad en rumpa faktiskt kan klara av.
En hand är en hand, en cirkel är rund, men ett beteende är tvetydigt. En reaktion likaså, ett avseende eller ett mottagande.
Jag tror inte att Torsten är någon sexistisk gubbe. Jag tror att han är en klantskalle som missade några sociala regler. Man får gärna lägga sin hand på sin flickväns rumpa.
Men Torsten, du kunde väl ha åtminstone börjat med att bjuda ut henne på en date?
För det där var ett oförvarnat second base.
Och det är aldrig okej.
Men det händer. Det hände. Och Sverige reagerar. Sverige är sunt.
Men bemöter vi det på rätt sätt, när vi (som jag gjort nu), förlänger uppdateringarna av Ginas rumpa?
Det Torsten gjorde var korkat, idiotiskt, och fel.
Men har vi verkligen rätt att döma ut hela hans personlighet på grund av detta?
Eller borde debatten inte snarare handla om gränsdragningar. Om det faktum att vi alltid har en ful äldre man och en ung snygg kvinna som programledare.
För det, enligt mig, är precis lika sexistiskt.
Det handlar om ett koncept som är sjukt. Om en värld där dessa saker behövs tas upp. Men inte bara vid enskilda tillfällen som detta.
Utan konstant.
För jag tror nog att det finns många händer och rumpor bakom kamerorna som aldrig kommer att få en debattering kring rätt och fel, om vi inte fokuserar på vidvinkel.
Så, Sverige, fortsätt debattera. Fortsätt reagera. Det gör mig stolt.
Men glöm för guds skull inte bort att detta bara var en situation utav tusentals som sker varje dag, varav de händelser vi inte debatterat i dag nog inkluderar betydligt fler kroppsdelar än händer och bakdelar. Och de händelserna är betydligt värre, de är betydligt osynligare, och de ligger till grund för en kultur som vi kan motverka genom att göra debatten större istället för att punktmarkera den.
Så Torsten, håll händerna på gitarren, där de är mer uppskattade.
Och Sverige. Fortsätt debattera, men glöm inte bort alla de kroppsdelar som inte är lika kända som en programledares bakdel. Glöm inte bort debatten. Bredda den.
/Sofie
Oh, grymma värld.
Jag är osminkad idag av en väldigt tragisk anledning.
Träningsvärk.
Jag kan inte lyfta armen ordentligt.
Dessutom darrar handen som en våldsamt ringande telefon när den väl närmar sig ögat. Det är inget tillfälle då man direkt vill hålla i en mascaraborste. Nepp.
Att jag dessutom darrar när jag skriver gör inte direkt bildrapporterna till några skrivstilsexempel för en skolklass. Ja, om nu inte fallet vore sådant att exemplet skulle varit skrivet av en ettagluttare. Då hade det varit nära.
Minns min fröken Ulla. Som tvingade mig att skriva skrivstils ”S” en hel eftermiddag.
Ändock skulle jag aldrig inleda min signatur med ett sådant. Det är helt enkelt för makabert.
Vilken bortkastad eftermiddag.
Det var dagens i-landsproblem det.
Skak, skak.
Tillbaka på jobbet efter en lång helg. M hoppade nyss av vid centralen för att återvända till skåneland.
Fredagen spenderades i soffan med rödvin och skräckfilm som ingen av oss förstod slutet på. Lördagen inleddes med den skräckinjagande badmintonen. Gick, trots ett uppehåll på 3,5 år, förhållandevis bra. Vi brukade alltid spela förr i tiden, men jag antar att det är lite som att cykla. Det sitter i. På kvällen blev det skumpa och snittar hemma hos Priebe, som avslutades med någon form av livsfarlig twister.
Man är inte i närheten av så vig som man en gång var, även om man gärna vill tro det. Olyckligtvis.
Gårdagen var mer en hänga hemma dag. M drog till Uppsala för att hälsa på Horstman som flyttat upp för flickvännens skull, och jag passade på att fika med min kära lilla mamma. På kvällen blev det dock en repris ala skräckfilm chips och cola.
Jag missade Zlatans örfil och Torsten Flinks rumptaffs, men det är sådant man får leva med.
Nu ska jag och min badmintonträningsvärk sätta fart med lite bildrapporter.
För bövelen.
(Det är i alla fall uppebart vem som fått en cruch på vem denna helg).
Den stora frågan lyder som sådan: ”Kommer mamma att sätta sig på stolen utan att se sig för först?”
Det är spännande, livet.
Hela badmintoneliten på plats. Deltävlingar. Så här glad är M över att behöva spela när dom ser på. Jätte glad. Så glad så.
Laddar för en omgång badminton. M kommer äga mig. Ägd. Japp.
Ala whites. Vi plockar snö från terassen. Det är ganska fint att vara människa ibland. Speciellt på fredagar.
En fin fredag skall firas.
Hela den har dagen har varit fullständigt knäpp.
Kom hem runt halv tolv igår, rullandes. Lj`s hår blev, kort. Maten var god. Patricias äppelpaj svårslagen. Jag kom upp i tid. Trots matkoma och lättsamt alkoholintag. Jag var till och med pigg. Och glad. Jävligt glad.
Tills jag kom ner i tunnelbanan och det av något oförklarligt skäl hade slagit om till 10-minuterstrafik. Det tog mig nästan en timme att ta mig från Hornstull till Östermalmstorg. Jag hade i princip kunnat promenera till jobbet snabbare. Eller så kunde jag ha sovit en timme till. Det borde jag har gjort.
Så kommer man till slut (till och med levande) fram till jobbet, och där sitter Moa och Marie, med vattenhinkar. Det droppar utav sjuhelvete från taket.
Nu har vi bråkat med kaffemaskinen hela dagen. Den valde att säga upp sig efter vattenavstägningen.
Det har varit en jävla märklig fredag hittills.
Om någon timme skall vi dricka lite skumpa här.
Sedan blir det hemåt för fröken Nyblin. Jag ska storstäda och sedan hämta M på centralen.
Om han lyckas komma fram.
Det är ju trots allt SJ vi pratar om.
Jag undrar om de någon gång skall inse att vi har snö i Sverige på vinterhalvåret.
Igår lämnade någon sitt fönster öppet. Då small ett element och nu droppar det vatten på tjejerna i receptionen. Bra där.
(Bild nr 2 ”lånad…” av Lina).
Fick ett körsbär. Till vinet. Tack.
Och jag skall raka hans hår en aning innan det bär av till Patricia. Modigt.
Får en uns lust av att raka av hela lock-luggen. Fast jag skulle ångra mig sen. Jag tycker om hans lockar.
Jajamensan ta mig fan. Hittade vår gamla klassblogg. Som är smockfylld med dikter.
Som denna:
Sofie Nyblin – För fet för ett Fuck.
Jag ligger naken på golvet.
Tusende gången,
vart tog skuggspeglingarna vägen?
Den icke upplysta verklighet
dit Platons tankar talade (tystnade);
Geometri.
Igen, lär jag mig inte.
Spela sex,
fucka ur.
Fuck.
Han berättade en gång om en skiva;
För fet för ett fuck.
Size zero regerar,
gör oss till kannibaler.
En naken man mot
ett träd i ösregn,
han är död och
det där som kallas mandom;
ser mest ynkligt och patetiskt ut
där det krympt
(mer som en larv än kung Ceasar (han kallade den så)).
Naken på golvet; Lär mig inte igen.
Det lätta språket
Innan
Aldrig efter
När allt slaknat
Efter ett fuck.
Fucka ur.
För fet för ett fuck.
Jag lär mig inte (igen).
Skuggspelen borta;
dammråttorna killar mig under stortån.
Platon var en man.
Genier sägs vara galna
obducera min plats igen.
Fucka ur över mig;
Gör något nytt.
Det är tur att det finns hårspray på jobbtoaletten. Och det är också tur att jag nu inte längre ser ut som jag mår. Ni skulle inte ens kunna ana. Åh, dessa tjejveckor. En förkyld man skulle känna medlidande. Det är orättvist att vara kvinniska. Tikar löper bara två gånger om året. Jag skall konvertera till hinduismen och återfödas som hund. Eller som man. En man som inte blir förkyld.
Lite smått oskakis vid tanken på att vi ikväll ska fira Brownie. Ta bort o:et.
Mer alkohol, mindre sömn. Det kan man kanske påstå är precis vad jag behöver. Absolut. Helt klart absolut. Vaknade bredvid Tyllet i morse, som låg med knäna rätt upp, och som inte blev överförtjust i att jag tände taklampan. Har nu fått vetskapen om att det finns ett fik nära mig som säljer extremt goda italienska smörgåsar. Jävlar i mig.
MrVakuumcleaner får helt enkelt stå ut med vår inställda date. Gårdagen var supertrevlig.
Ska väl ta mig i kragen en aning och dra på lite smink och hårspraya en aning.
Ska möta Currybögen efter jobbet, han är dessutom en hyllad it-kung nu för tiden, då han hjälpte mig med ett litet googleproblem. I gentjänst skall jag hjälpa honom att shoppa.
Han avskyr nämligen att köpa kläder. Hör ni hur det låter?
Jag trodde man hade bögkompisar för att få hjälp att shoppa, inte tvärt om?
Nåja. En shoppingsväng, och sedan vidare till Patricia för en drink. Känn rysningen.
Men. Jag skall bita ihop.
Så att tänderna ömmar.
Hursomhaver; Grattis Brownie på 23årsdagen!
Ett tu tre; Var är våra koppel?
Och Tyllet och jag överlevde så väl kvällen som morgonen.
Så hamnar man så lätt på Österhof..
