Dagen efter doparedagen

Det gick bra igår. Eller. Tillräckligt bra. Mötte upp Oxen vid universitetet, som visade mig vägen. Tack, tack! Allt var lugnt, förutom det lilla faktum att mitt mobil-alarm satte igång en kvart innan vi slutade.

Hem, och sedan första aerobicspasset på flera veckor (har hållit mig till gym). Var faktiskt inte så jobbigt som jag trodde att det skulle vara, bortsett från att musklerna var mycket stelare än innan jag började  med gym. Så jag satte mig som en groda och stretchade när jkag kom hem.
Och sen ringde morsan. För att hennes kylskåp hade lagt av.
Så det var bara att lalla över, sådär, halv tio på kvällen.

Vaknade i morse, lite för sent, borde ha gått redan. Jag drömde om Grönankillen. Det var länge sedan det hände, men idag var en skillnad från förr. Jag var medveten om att det var en dröm, vilket gjorde det ganska abstrakt. Drömmen slutade med en självisk handling från honom, som fick mig att svara; ”Jag älskar inte dig längre.” och gå. Ungefär här vaknade jag. Ganka omtöcknad. Det är ett år sedan jag traskade runt i Östersund med stövlar och hand i hand, och det kanske var någonting med årstiden som satte igång minneskänslor. Jag kan inte säga att han fattas här, bara att jag fortfarande är besviken och har frågetecken, för att han aldrig var man nog att reda ut dem.
Ja. Idag är det höst.
Och jag ska till SU för att registrera mig.